Var hamnar pokalerna ?
Niclas och jag diskuterade det förut då pokalerna är en stor kostnad. 

Detta hittade jag i källaren imorse när jag hämtade sommardäcken.

// Janis

(null)



Trygga idrottsmiljöer för våra barn och ungdomar
För mig har detta alltid varit en hjärtefråga. Jag har gång på gång chockats över det beteende våra ledare och föräldrar visar upp inom barn och ungdomsidrotten.
Att fler och fler föreningar numera kräver utdrag ur belastningsregistret är bra. Vi har vad jag vet inte haft nån värre incident inom sörmlänsk innebandy med sexuella övergrepp. Men det är bättre att agera innan det sker.
 
RF skriver bland annat; Barn och ungdomars idrottande ska vara fritt från kränkningar, övergrepp, våld och utslagning.
 
Vad är en kränkning? Att skrika på barnen när dom gör misstag? Att inför hela gruppen påvisa brister hos enstaka individer? Ska barnen behöva uppleva när ledare och föräldrar kränker domarna? För är detta kränkningar så sker det hela tiden ute i våra hallar.
 
Hur ofta hör man inte-Nej! Inte spela bollen i mitten! Du ska spela upp efter sargen! Vi ser ledare sparka i sargen eller dunka i väggen vid missade uppspel. Men om våra barn inte tillåts göra misstag, hur ska dom då kunna våga prova igen? Ska vi forma spelare utan fantasi och kreativitet?
 
Och om nu barnen fattar bättre för att man skriker på dom, varför gör inte lärarna i skolan det?
 
För många år sen nu ville en av mina döttrar prova på handboll. Vi tog henne till en träning och satte oss på läktaren. Det jag fick uppleva den träningen har etsat sig fast i minnet. Ledaren skrek på ett otrevligt sätt hela träningen på barnen. De andra föräldrarna tyckte det var bra att hon hade pli på barnen.(gudskelov ville min dotter inte spela mer sen)
 
Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Är du tvungen att skrika för att få fram dina budskap har du problem med din auktoritet. 
 
Jag var ungdomsledare för ett härligt gäng 11-åringar för ett antal år sen. Ena träningen var vi 2 ledare och den andra var jag helt själv. Under hela den säsongen var jag vid ett enda tillfälle tvungen att höja tonläget en halv ton. Men det räckte. Är man lugn och sansad så förstår våra barn på den lilla gesten att nu är det allvar. De träningar jag var själv så var vi mellan 20-24 barn. Hade inga problem med att hålla ordning.
 
Vill tipsa om en bok. Världens bästa coach. https://www.sisuidrottsbocker.se/Varldens-basta-coach-1270.aspx
Det finns mycket mer att läsa. Och här hittar du material som RF har satt ihop med SISU.
http://www.sormlandsidrotten.se/Undermeny/fokusomraden/Barn-ochungdomsidrott/Tryggidrott/
 
Det finns en motion till ordförancekonferensen nästa lördag om bildandet av ett etiskt råd. Jag hoppas verkligen den går igenom. Vi måste allihopa jobba för att våra älskade barn alltid har en trygg idrottsmiljö.
 
//Janis
Klart vi inte ska använda en svart pensel
Man får ha förståelse om en del som är med på ordförandekonferenser och andra träffar ibland får känslan att vi målar upp en svart bild över tillståndet för innebandyn i vårat distrikt. Men inget kan vara mer felaktigt.
 
Niclas och jag satt och spånade lite för några veckor sen. Dels över de förändringar vi succesivt gjort sen det omtumlande årsmötet i Malmköping som resulterade i en mycket minmerad styrelse, en domarkommitte med 2 personer, en obefintlig tävlingskommitte och ett underbemmannat kansli. Jag skulle kunna räkna upp alla förändringar som skett, och som är nödvändiga för att möta de nya utmaningar idrotten i stort ställts inför, men vi skippar det.
 
Vi konstaterar  istället att alla förändringsarbeten kräver "blod, svett och tårar". Motståndet till allt som är nytt finns hos allt för många rotat. Och sitter man inte på de fakta som vi i förbundet gör så kanske man anser att det bara är att köra på. Och jag garanterar att alla de som är verksamma i förbundet, oavsett om det är anställda eller förtroendevalda, har ambitioner att förändra och förbättra. Ingen "sitter av sin tid". Och det innebär att vi sitter inte nöjda och säger hur bra allt fungerar utan vi vill hela tiden hitta nya vägar och vill utveckla Sörmländsk innebandy.
 
Men jag vill poängtera 2 saker. För det första har jag och Niclas beslutat att vi måste dra ned på förändringsarbetet ett tag. Visst kommer det att bli lite nytt inför nästa säsong. Men annars känner vi att alla de förändringar vi gjort måste utvärderas och vi ska försöka rätta till det som inte blivit helt bra. Och vi vill fortsätta göra det lätt att vara ledare. Att  fortsätta skapa lättlästa manualer än en sak. Att få vara med på ledarträffar och svara på frågor är nåt annat.
 
Men den andra saken jag vill ta upp och som var anledningen till denna blogg är att vi känner oss stolta över vårat (förhållandevis) lilla distrikt. Det finns så mycket positivt. Sportsligt har vi flera lag i förbundsserierna. Och på högsta nivå dessutom. Vi har flera lag som går till slutspel i JAS. Grymma resultat i distriktslags SM. Fina prestationer i cuper från flera föreningar. Fina arrangemang och fantastiska publiksiffror. Väl utbildade ledare. Nästan alla har genomgått SIU grundutbildning. Ekonomiskt stabila föreningar. En bättre kommunikation än på länge. Både mellan föreningar. Föreningar-oss på förbundet. Förbundet-andra förbund och SIBF. Ett väl fungerande samarbete med Sörmlandsidrotten.(både för oss i förbundet och för föreningarna) Välbesökta ordförandekonferenser och årsmötet. (bevis på god demokrati) Vi har hela 7 förbundsdomare från distriktet och i övrigt en stabil domarkår. 
 
Sug åt er allihopa som är verksamma inom den Sörmländska innebandyn. Även om vi kommer att fortsätta "gnälla" lite på det som inte fungerar så ska ni veta vilket bra jobb ni gör.
 
//Janis