Var hamnar pokalerna ?
Niclas och jag diskuterade det förut då pokalerna är en stor kostnad. 

Detta hittade jag i källaren imorse när jag hämtade sommardäcken.

// Janis

(null)



Trygga idrottsmiljöer för våra barn och ungdomar
För mig har detta alltid varit en hjärtefråga. Jag har gång på gång chockats över det beteende våra ledare och föräldrar visar upp inom barn och ungdomsidrotten.
Att fler och fler föreningar numera kräver utdrag ur belastningsregistret är bra. Vi har vad jag vet inte haft nån värre incident inom sörmlänsk innebandy med sexuella övergrepp. Men det är bättre att agera innan det sker.
 
RF skriver bland annat; Barn och ungdomars idrottande ska vara fritt från kränkningar, övergrepp, våld och utslagning.
 
Vad är en kränkning? Att skrika på barnen när dom gör misstag? Att inför hela gruppen påvisa brister hos enstaka individer? Ska barnen behöva uppleva när ledare och föräldrar kränker domarna? För är detta kränkningar så sker det hela tiden ute i våra hallar.
 
Hur ofta hör man inte-Nej! Inte spela bollen i mitten! Du ska spela upp efter sargen! Vi ser ledare sparka i sargen eller dunka i väggen vid missade uppspel. Men om våra barn inte tillåts göra misstag, hur ska dom då kunna våga prova igen? Ska vi forma spelare utan fantasi och kreativitet?
 
Och om nu barnen fattar bättre för att man skriker på dom, varför gör inte lärarna i skolan det?
 
För många år sen nu ville en av mina döttrar prova på handboll. Vi tog henne till en träning och satte oss på läktaren. Det jag fick uppleva den träningen har etsat sig fast i minnet. Ledaren skrek på ett otrevligt sätt hela träningen på barnen. De andra föräldrarna tyckte det var bra att hon hade pli på barnen.(gudskelov ville min dotter inte spela mer sen)
 
Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Är du tvungen att skrika för att få fram dina budskap har du problem med din auktoritet. 
 
Jag var ungdomsledare för ett härligt gäng 11-åringar för ett antal år sen. Ena träningen var vi 2 ledare och den andra var jag helt själv. Under hela den säsongen var jag vid ett enda tillfälle tvungen att höja tonläget en halv ton. Men det räckte. Är man lugn och sansad så förstår våra barn på den lilla gesten att nu är det allvar. De träningar jag var själv så var vi mellan 20-24 barn. Hade inga problem med att hålla ordning.
 
Vill tipsa om en bok. Världens bästa coach. https://www.sisuidrottsbocker.se/Varldens-basta-coach-1270.aspx
Det finns mycket mer att läsa. Och här hittar du material som RF har satt ihop med SISU.
http://www.sormlandsidrotten.se/Undermeny/fokusomraden/Barn-ochungdomsidrott/Tryggidrott/
 
Det finns en motion till ordförancekonferensen nästa lördag om bildandet av ett etiskt råd. Jag hoppas verkligen den går igenom. Vi måste allihopa jobba för att våra älskade barn alltid har en trygg idrottsmiljö.
 
//Janis